En jul för cirka trettio år sedan började vi odla vår mistel på Blekingeplantan. Vi tog frön från en överbliven mistelbukett och letade efter en lämplig värdväxt. Valet föll på en intet ont anande frisk och pigg prydnadsapel. De slemmiga vita bären krossades och fröna i bären smetades fast i grenvinklar och barksprickor.
Efter två år såg vi de första små skotten, vi hade lyckats ! Sveriges enda trädlevande parasit hade fått fäste hos oss!
Misteln sprids i naturen oftast med hjälp av fåglar som äter bären. Fröna passerar magen, kommer ut med spillningen och fastnar sedan i barken. Mistel trivs inte på alla trädslag, bäst fungerar den tillsammans med lind, lönn, poppel, hagtorn och apel. Misteln finns i vilt tillstånd främst i östra Småland och i Mälardalen.
Denna parasit behöver således en värdväxt för att kunna växa. Den skickar in ett sugorgan i värdväxten och hämtar där den näring den behöver. Detta gör att värdväxten blir svagare. Det syns på vår stackars apel som i stort sett har halverats på trettio år.
Misteln ansågs förr ha övernaturliga egenskaper och man hängde upp mistlar i huset som skydd mot allt ont i allmänhet. Den är även en gammal medicinalväxt och användes mot epilepsi och som ett blodtryckssänkande preparat.
Traditionen att pussas under en mistel är ju mistelns trevligaste användningsområde och hänger samman med tron på mistelns positiva effekt på vår fruktsamhet. Pussandet började man med i England på 1500- och 1600-talen.
Gamla och trevliga traditioner är väl värda att bevara!
Du är välkommen att komma och titta på vår stora mistel. Vi har även placerat ut en soffa under trädet för att man själv tillsammans med någon lämplig person skall kunna testa mistelns inverkan på pussvillighet.
Välkommen!