Höstcyklamen (Cyclamen neapolitanum) är en underskattat och relativt okänd perenn skönhet. När rötterna ligger till försäljning i butiken på hösten eller våren ser den mest ut som en torr komocka. En och annan kund som vet vad det är grabbar förtjust ett exemplar men de flesta sneglar misstänksamt på klumparna. Klumpar är det verkligen, men de innehåller slumrande skönheter som börjar blomma sent på hösten oavsett om man vill eller ej.
Det enklaste och kanske charmigaste sättet att odla denna cyklamen är att lägga dem på ett fat som placeras i ett svalt fönster. Skvätt lite vatten på den när du känner för det och den svarar tacksamt med att bilda blad och blommor utan att planteras i jord. Den kan sedan blomma i en månad med sina ljuvliga rosa-lila små blommor. Sedan bestämmer den sig helt plötsligt för att nu får det vara nog och vissnar ner. Så kan den hålla på i flera år.
Planteras knölen ute, är den en mycket värdefull skönhet eftersom det inte finns så många andra perenner som blommar i oktober – november. Man planterar den i torvblandad jord, men underlaget måste vara väldränerat eftersom knölen annars riskerar att ruttna. Trivs knölen med läget gror det en massa nya plantor till våren. De kommer från frön som bildas efter höstens blomning. Till slut har man ett sagolikt vackert bestånd med höstcyklamen som tacksamt blommar varje höst. Det kanske inte blir lika omfattande blomning som på sluttningarna i Medelhavsländerna, men man blir ändå lika glad åt att se dem, som när man ser vårens första blåsippor!
