Mimosa (Mimosa gaulois dealbata) kallas också för Silverakacia på svenska. Så här såg det ut i vårt växthuset i våras när mimosa-plantorna kom hem i full blom och gav oss härliga vårkänslor. De flesta såldes men några blev kvar. När de blommat över fick de en ny stor kruka och en massa specialjord. Därefter fick de flytta ut under bar himmel. De började växa och dricka vatten. Trots att de fick en stor kruka var det ibland jobbigt att hinna vattna dem i tid. Det är så mimosan vill ha det för att trivas: gott om jord och gott om plats och inte för blött. De har under sommaren blivit över två meter höga och bildat massor med sidoskott utmed stammen. På sensommaren dök det upp mängder med blomknoppar som har fått känna på en och annan frostnatt nu i höst. I dag, i början på december, när meteorologerna varnade för sju minusgrader, fick de komma in i växthuset. Tanken är att vi skall få dem i blom lagom till julhelgen.
Mimosan är en rolig växt att ha att göra med. Det händer mycket på kort tid och den blommar vackert. Eftersom både blomning och tillväxt är så lätta att styra har man hela tiden nya utmaningar.
När mimosan tas in för vinterförvaring kan den placeras svalt och lite fuktigt. Då stannar tillväxten av både blad och knoppar. Mimosan kommer då att blomma när vi förväntar oss att den skall göra det, i mars-april.
Sommaren bör den få tillbringa utomhus. Vill man inte ha den som ett träd kan den efter blomningen beskäras, den kommer då istället att bli mer buskliknande. För att bilda blomknoppar skall den helst utsättas för höstens svala dagar och kyliga nätter. Ju längre den får stå kvar ute, desto vackrare blomning. Mimosan klarar ett antal minusgrader och snö. Det syns på bilden nedan från Frankrike. Den är tagen i februari.
