Mönjelilja (Clivia miniata), en liljeväxt som är släkt med amaryllis och kommer från Sydafrika. Clivian har långsmala mörkgröna blad som sitter i knippen. Ur dessa knippen växer det fram stadiga blomknoppar. Just i detta läget är det en lycka att äga en Clivia. Hela växten andas växtkraft och en vilja att blomma.
Den här gamla klassiska växten har en ”egen vilja” när det gäller blomningen. På senhösten när Clivian har gjort sitt för säsongen mår den bra att ställas på undantag. Placera den i ett utrymme där det som kallast blir 6-8 grader och som varmast 15 grader. Där skall den stå till februari. Under denna perioden skall den vattnas ytterst sparsamt och inte klemas med. Denna hårdhänta behandling stimulerar blomknoppsbildningen. När plantan kommer in i värmen, får ny jord, får ny kruka, och blir putsad dröjer det inte länge förrän knopparna växer fram. Den blommar vanligtvis april-juni. Eftersom plantan efterhand brukar bli stor kan det vara praktiskt att ha den utomhus i halvskugga på sommaren. Med sina mörkgröna blad pryder den sin plats på altanen.
Clivian är en växt man brukar dela med sig av. När man planterar om den mår den bra av att man sliter av några bladknippen i klumpens ytterkant. Det är ofta en ärveväxt som brukar gå i arv. Vem har hjärta att slänga farmors gamla Clivia?
Den vanligaste färgen på Clivian är orange, men även gula och mörkröda finns.